Den inhemska grönsaksproduktionen byggs upp genom regionala styrkor

Den finska grönsaksproduktionen befinner sig i förändring. Klimatet förändras, uppköparnas krav ökar och lönsamheten utmanar allt fler odlare. Samtidigt öppnas också nya möjligheter för grönsaksodlingen. Diskussionerna i HYÖTY-projektets workshops som ordnades i Östra Finland, Sydvästra Finland och Österbotten lyfter fram ett gemensamt budskap: förutsättningarna är utmärkta, men framtiden kommer att lösas genom samarbete, fungerande strukturer, marknader och politiska val.

Olika områden har sina egna styrkor

Finland kan med rätta betraktas som ett starkt grönsaksproducerande land, även om olika regioner är starka av olika skäl. I Östra Finland är styrkorna den rena naturen, god tillgång till vatten, låg markkostnad samt liten sjukdoms- och skadedjurstryck. Befintliga bärproduktionsmaskiner kunde också användas i grönsaksodlingen. Utmaningar uppstår av långa avstånd och svårigheter relaterade till vidareförädling och tillgång till arbetskraft.

I Sydvästra Finland gynnas grönsaksproduktionen av en lång växtsäsong, stark expertis, befintliga packerier och förädlare samt närheten till stora konsumentmarknader. Samtidigt kastar odlarbelastningen, höga produktionskostnader och svårigheterna kring generationsväxlingen en skugga över framtiden.

I Österbotten är styrkorna välfungerande regionala kluster, hög expertisnivå, gott rykte och produktkvalitet samt en ren miljö och en god vattensituation. Området använder modern utrustning och visar starkt intresse för ny teknologi. Dessutom är efterfrågan på inhemsk och lokal mat stark, och export ses som en betydande möjlighet i utvecklingen av produktionen. Grönsaksproduktionen anses också vara en del av Finlands livsmedelssäkerhet även ur geopolitiskt perspektiv.

Lönsamhet är en öm punkt för hela kedjan

Låg lönsamhet var i HYÖTY-projektets workshops ett gemensamt problem i för hela kedjan i alla regioner. Otillräckligheten i producentpriser är en stor oro för grönsaksproducenter. Produktionsinsatskostnaderna har stigit, men odlarens andel av slutpriset har inte följt med. Handelns förhandlingsstyrka upplevs som övermäktig.

Aktörer inom grönsakssektorn anser att det finns för många certifieringar, och de önskar att handeln skulle bidra till certifieringskostnaderna. Dessutom föreslogs samma ansvarskrav för importerade produkter som för inhemska. Samtidigt fanns en efterfrågan på transparens i hela livsmedelskedjan: var och hur priset bildas och vem som slutligen gynnas.

Förädling och upplevelser betonas

Enbart högkvalitativa råvaror räcker inte längre när konkurrensen intensifieras. I alla workshops betonades behovet av vidareförädling, halvfabrikat, snackprodukter, frysta varor, exportbara produkter och stark varumärkesprofil. I Östra Finland sågs särskilt förädlingen som ett sätt att öka produktvärdet och lösa utmaningarna med långa transportavstånd. I Sydvästra Finland kopplades varumärkesbyggandet direkt till konkurrensen mot importerade produkter. I Österbottens diskussion togs det upp att produkter måste kopplas till upplevelser, berättelser och internationell kommunikation. Om en produkt blir populär måste den också nå marknaderna utanför Finland.

Klimatförändringarna förändrar verksamhetsmiljön

Klimatförändringen påverkar redan grönsaksproduktionen genom ökad torka, regniga höstar, fler extrema väderförhållanden samt nya skadegörare och sjukdomar. Samtidigt öppnar förlängningen av odlingssäsongen och förekomsten av nya användbara sorter helt nya möjligheter för grönsaksproduktionen. Produktion längre norrut får också ökad global betydelse när odlingsförhållandena i södra Europa försämras.

Unga är nyckeln till kontinuiteten

Arbetskraft, ork och att få unga in i branschen avgör hela sektorns kontinuitet och framtid. Arbetskraftsbrist, tungt arbete och företagarrisk hindrar många från att börja med grönsaksodling och många gårdar saknar efterträdare. Samtidigt ses teknik, automation och robotik som nödvändiga sätt att minska arbetsbördan och öka produktiviteten. Att involvera unga som delägare före generationsskiftet, så kallade next generation-nätverk, mentorskap samt mer flexibel och praktisk utbildning lyfts fram som viktiga sätt att trygga branschens framtid.

Offentlig upphandlings roll

Även offentliga kök har en viktig roll för den inhemska grönsaksproduktionens framtid. Skolor, daghem och vårdkök kan i praktiken lösa efterfrågan på närproducerad mat i många regioner. I Östra Finland har vi redan sett exempel där det finns en önskan att främja inhemska alternativ istället för utländska alternativ vid inköp av växtproteiner. I Österbotten betonades att vid offentlig upphandling måste försörjningsberedskap, lokal sysselsättning och regionala ekonomiska effekter lyftas fram lika mycket som priset. På detta sätt blir upphandlingar ett verktyg som verkligen stärker hela livsmedelssystemet.

Exporten stärker lönsamheten

Export sågs i alla regioner som en förutsättning för framtiden. Med export kan säsongvariationer utjämnas, bättre priser uppnås och försörjningsberedskapen stärkas. I Österbotten kopplades export direkt till Finlands internationella position i livsmedelssäkerheten. I Östra Finland sågs export särskilt som ett sätt att lösa utmaningarna med långa avstånd och små marknaderna, förstärkning av förädling och varumärke sågs som ett krav för detta. I sydvästra Finland kopplades exporten till högre volymer, förpackning och konkurrens mot importerade produkter.

Samtidigt lyftes konkreta hinder fram, såsom tillståndsprocesser, förpackningskrav, brister i exportstödsstrukturer och långsamheten i officiella processer. Dessa faktorer kan bromsa exporttillväxten, även om efterfrågan finns.

Byråkrati bromsar utvecklingen

Förvaltning och byråkrati sågs som en osynlig broms för produktionen. Odlarnas vardag belastas av överlappande rapportering och komplicerad administration. I Österbotten krävdes bättre samordning av officiella system, en enhetlig rapportering och tätare myndighetssamarbete. I östra Finland ansågs byråkratin bromsa investeringar och särskilt utvecklingen av förädlingen, och i sydvästra Finland var den administrativa bördan starkt kopplad till handelskrav och dokumentation. Det gemensamma budskapet var att administrationen borde stödja utveckling och inte bli ett hinder för den.

En gemensam vision för framtiden

Framtidsvisionen är förvånansvärt enhetlig på alla områden. Lönsam och mångsidig grönsaksproduktion, rättvisa priser, nya odlare och branschens kontinuitet, stark förädling och export, ökad uppskattning av inhemsk mat och en stärkt försörjningsberedskap är återkommande drömmar.

Men framtiden kommer inte av sig själv. Budskapet i workshopdiskussionerna är tydligt: framtiden för grönsaksproduktion kommer inte att avgöras på enskilda fält, utan på gemensamma beslut, värdeval och modet att bygga något nytt. Den kommer att byggas genom gott samarbete, offentliga upphandlingar, varumärkesbyggande och förädling, strategisk utveckling av export, utbildning och möjliggörande av generationsskiften samt genom att omvandla administrationens roll till en möjliggörare.

Karoliina Rimhanen, forskare; Terhi Suojala-Ahlfors, specialforskare