I Tuorla betjänar jordbrukets vattenstig både jordbrukssektorn och rekreationsanvändningen
07.10.2025 15:11Egentliga FinlandYrkesinstitutet Livia har skapat en vattenstig i anslutning till sin undervisningsgård vid verksamhetsstället i Tuorla i S:t Karins. Med hjälp av EU:s landsbygdsfinansiering har man nu också anlagt en integrerade skyddszoner i anslutning till stigen. Integrerad skyddszonen är en helt ny typ av vattenskyddsstruktur inom jordbruket i Finland.
Längs Jordbrukets vattenstig, som är några kilometer lång, presenteras olika vattenskyddsmetoder inom jordbruket och man berättar om hur viktigt vattenskyddet inom jordbruket är ur både jordbrukarens synvinkel och för miljön. Genom vattenskyddsåtgärder kan man förbättra odlingsmarken, öka skörden, minska näringsbelastningen i vattendragen och därigenom förbättra Skärgårdshavets tillstånd.
Elina Heliander, lärare vid Livia, och gårdsförvaltare Tuomo Virta berättar att stigen har planerats så att den betjänar studerande, yrkespersoner och forskare inom lantbruksbranschen samt skolelever och personer som använder området för rekreation. Stigen startar i närheten av skolbyggnaden och går genom lundartade havs- och beteslandskap.
Man kan också bekanta sig med stigen virtuellt oavsett var i Finland man befinner sig. På den virtuella kartan finns det dessutom tips på aktiviteter för barn och mycket mer information om olika åtgärders konsekvenser för vattendragen, särskilt för personer som arbetar inom jordbrukssektorn.
13 stopp i ett vackert landskap
Längs jordbrukets vattenstig finns 13 informationstavlor med information om vattenskyddsåtgärder som vidtagits i området, till exempel betesgång, hantering av avrinningsvatten och jordförbättringsmedel.
Längs stigen finns fyra lådor beströdda med jordförbättringsmedel. En med gips, den andra med strukturkalk och den tredje med fibrer. I en av lådorna har man inte spridit ut något jordförbättringsmedel alls. Nu kan man längs stigen följa med hur havren växer med hjälp av olika jordförbättringsmedel och hur markens aggregatstruktur förändras i lådorna.

Restaureringen av Myllyoja som rinner genom området är också en vattenskyddsåtgärd. Restaureringen har minskat översvämningsrisken och främjat den biologiska mångfalden. Den grusbädd som anlagts vid Kvarnbron i samband med restaureringen fungerar nu som livsmiljö för många vattenorganismer.
Från Tuorla bevattningsbassäng får man näringsrikt bevattningsvatten och dessutom fungerar den som sedimenteringsbassäng, som bromsar upp vattnets flödeshastighet. När suspenderat material som lösgjorts av rinnande vatten och dess näringsämnen sjunker till bassängens botten minskar avrinningen av näringsämnen till Pikisviken.
– Dessutom används bassängen för rekreation och i mitten har man byggt en konstgjord ö där andfåglar kan häcka, berättar Elina Heliander.

Vid ett stopp presenteras reglerad dränering, som gynnar både jordbrukaren och miljön.
– Växterna växer bättre när de kan utnyttja vattnet i marken och samtidigt minskar näringsämnena som rinner ut i vattendragen, säger Heliander.
– På våren öppnas alla luckor så att vårbruket på åkrarna kan börja så snabbt som möjligt. Om det sedan visar sig att marken blir för torr, kan vi hålla kvar vattnet, fortsätter hon.
Uppföljning och justeringar behövs ofta under hela växtperioden, beroende på väderförhållandena.

Pricken över i:et – en integrerad skyddszon
Nu har Livia också anlagt en integrerad skyddszon i anslutning till Jordbrukets vattenstig. För detta projekt har Livia fått EU-landsbygdsfinansiering från Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland.
Den är det lättast att bekanta sig med i den virtuella versionen av Jordbrukets vattenstig.
Traditionellt är skyddszoner mellan åkrar och vattendrag till exempel vallar som filtrerar näringsämnen som rinner från åkern. I en integrerad skyddszon samlas avrinningsvattnet i en uppsamlingsbrunn, varifrån det leds genom ett jordlager som släpper igenom vatten i stället för att vattnet rinner längs skyddszonens yta.
I Tuorla har man observerat att näringsämnena håller sig borta från avrinningsvattnet i större utsträckning under marken jämfört med på dess yta. Med hjälp av en integrerad skyddszon kan man i avrinningsvattnet utöver fosfor även minska mängden lösliga näringsämnen och därmed effektivera vattenskyddet. Metoden kan utnyttjas bland annat i samband med samfällda investeringar i dikning. I skyddszonen kan man förutom traditionella skyddszonsväxter också odla träd som effektivt utnyttjar de näringsämnen som zonen filtrerar.
