Landsbygden behöver kvinnor – men behöver kvinnor landsbygden?

Landsbygden behöver kvinnor – men behöver kvinnor landsbygden?

Detta är en fråga som lyftes vid ett seminarium söndagen den 29 mars, där jag deltog med ett inlägg och senare i diskussionen. Frågan är både enkel och komplex på samma gång – och kanske också avgörande för landsbygdens framtid.

För visst är det så: utan kvinnor stannar landsbygden. Inte bara bildligt, utan också konkret. Kvinnor är avgörande för befolkningsutvecklingen, för familjebildning och för att skapa levande samhällen. Samtidigt ser vi en tydlig utveckling. På många håll har unga kvinnor lämnat landsbygden under en längre tid. De söker sig till större sammanhang – för studier, arbete och möjligheter. Ett kvinnounderskott påverkar hela samhällsstrukturen. Så frågan är inte bara varför man lämnar. Den kanske viktigaste frågan är: vad får någon att stanna – eller att komma tillbaka?

Landsbygden måste vara en plats för framtid

Om vi menar allvar med att landsbygden ska leva, då måste den vara en plats där kvinnor kan – och vill – bygga sina liv.

En avgörande faktor är möjligheten att förverkliga sig själv. Landsbygden måste vara mer än en vacker plats. Den måste vara en plats för idéer, innovation och företagande. Här finns idag helt nya möjligheter. Arbete är inte längre alltid knutet till en fysisk plats. Multilokalitet, distansarbete och platsoberoende arbete gör det möjligt att leva lokalt men verka globalt. Kombinationen av ett liv nära naturen och ett arbete med nationella eller internationella kontaktytor är inte längre ett undantag – utan en växande norm.

Från lantbruk till mångsidig landsbygd

Samtidigt behöver vi uppdatera bilden av landsbygden.

Landsbygd är inte längre synonymt med enbart lantbruk – även om den bilden ofta lever kvar. Idag finns endast en mindre andel av arbetsplatserna inom de traditionella näringarna jord- och skogsbruk. Det innebär att övrigt företagande är betydelsefullt för livskraften på landsbygden. Det vi ser växa fram är en mer mångsidig landsbygdsekonomi, där kvinnor ofta går i framkant. Nya och växande områden är till exempel:

• kunskapsekonomin och distansbaserade expertroller
• den kreativa ekonomin och kulturella näringar
• naturbaserad välfärd och Green Care-tjänster
• turism och upplevelsebaserade tjänster
• arbete med kulturarv och lokala identiteter
• klimatrelaterade insatser, såsom restaurering och hållbar markanvändning

Det handlar om ett nytt sätt att tänka företagande. Mikroföretagande, mångsyssleri, socialt entreprenörskap och flerbranschföretagande blir allt vanligare. Livet är inte längre antingen eller – det är både och.

Finansiering som möjliggör drömmar

En avgörande pusselbit för att detta ska bli verklighet är tillgången till finansiering.

Inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) 2023–2027 finns omfattande möjligheter genom landsbygdsfinansieringen i Finland. Här finns stöd för att starta, utveckla och investera i företag på landsbygden – och dessa stöd är i hög grad relevanta också för kvinnor och nya typer av företagande.

Företagsstöd kan vara avgörande för att ta steget från idé till verklighet – både för nya företagare och för dem som vill utveckla en befintlig verksamhet.

I Fastlandsfinland finns två centrala vägar till EU:s landsbygdsfinansiering: de tio livskraftscentralerna, som ansvarar för utvecklings- och företagsstöden, samt de 52 lokala LEADER-grupperna. LEADER-grupperna riktar sig särskilt till mikroföretagare (med upp till fem anställda), medan större företag på landsbygden i regel ansöker om stöd via livskraftscentralerna.

På Åland ser strukturen annorlunda ut. Där kan LEADER-gruppen finansiera utvecklingsprojekt på landsbygden, men inte företagsstöd. Dessa beviljas i stället av Ålands landskapsregering, som ansvarar för EU:s landsbygdsfinansiering gällande både utvecklings- och företagsstöd.

Oavsett väg fungerar dessa aktörer inte bara som finansiärer, utan också som viktiga partners i att utveckla idéer och skapa nätverk.

Det är också viktigt att lyfta fram att vi befinner oss mitt i pågående EU-period 2023–2027, där dessa möjligheter är konkreta och tillgängliga här och nu. Samtidigt vet vi ännu inte hur nästa programperiod 2028–2034 kommer att utformas. Just därför är det angeläget att ta vara på de möjligheter som finns i den nuvarande perioden. Inom landsbygdsfinansieringen finns också flexibilitet att stöda deltidsföretagande, via LEADER-grupperna. Detta kan fungera som en viktig inkörsport till företagande, där man stegvis kan utveckla en idé, testa nya nischer och bygga upp sin verksamhet över tid.

Gemenskap, rötter och mening

Men arbete och möjligheter räcker inte ensamma.

För att man ska vilja stanna behövs också en känsla av sammanhang. Att höra till – det som i forskningssammanhang ofta benämns som sense of belonging. Om man inte känner sig välkommen, sedd eller tagen på allvar, då spelar det mindre roll vilka möjligheter som finns på pappret. Här spelar gemenskapen en avgörande roll. Föreningsliv och lokalt engagemang kan skapa den där känslan av tillhörighet som gör att människor väljer att stanna.

Och kanske börjar det ännu tidigare. Forskning visar att en stark hembygdskänsla i barndomen ökar sannolikheten att man återvänder senare i livet. I en tid som präglas av oro i omvärlden ser vi också något annat växa i betydelse: rötter. Tillhörighet. Att veta var man hör hemma. För många blir familj, släkt och nära gemenskaper allt viktigare. Här har landsbygden en särskild styrka.

Beboelighet och livskraft

En aspekt som allt oftare lyfts är beboelighet – eller habitability. Det handlar om i vilken utsträckning en plats upplevs som möjlig och attraktiv att leva på över tid.

Landsbygdens ekonomiska strukturer hänger nära samman med befolkningsutvecklingen och med hur beboelig en plats upplevs vara. Om människor – och särskilt kvinnor – inte upplever att vardagen fungerar, att service finns och att framtiden är möjlig, minskar också förutsättningarna för företagande, investeringar och lokal utveckling.

Ett liv i balans

Vi ser också ett ökat intresse för att leva mer hållbart och medvetet. Att återbruka, ta hand om det som redan finns, kanske flytta tillbaka till en släktgård eller ge nytt liv åt ett äldre hus.

Det handlar inte bara om livsstil – utan om mening. Att leva ett mer balanserat liv, förankrat i historien, närvarande i nuet och med blicken riktad mot framtiden.

Så behöver kvinnor landsbygden?

Jag skulle säga: ja – men inte till vilket pris som helst.

Kvinnor behöver en landsbygd som erbjuder möjligheter, gemenskap och framtidstro.Och landsbygden behöver kvinnor som vill vara med och forma just den framtiden. Det är där vårt gemensamma ansvar börjar.

Funderar du på att starta eller utveckla företag på landsbygden? På www.landsbygd.fi  hittar du mer information om EU:s landsbygdsfinansiering och hur du kan komma vidare.

Ann-Sofi Backgren, Nätverkskoordinator