God vattenhushållning säkerställer skörden och minskar utlakningen till vattendrag
21.11.2024 15:50För att uppnå en god vattenhushållning krävs ibland litet större åtgärder på åkern. Alvluckring öppnar kanaler under såskiktet, med planeringssladdning åtgärdar du besvärliga svackor, och stopp i täckdikena avlägsnas genom spolning.
På produktiva åkrar är markstrukturen och vattenhushållningen i skick och näringsutlakningen till vattendrag liten. Vid de utbildningstillfällen som NTM-centralen i Egentliga Finland och ProAgria Länsi-Suomi anordnade i Vahto och Pemar presenterades metoder och anläggningar med vilka åkerns vattenhushållning och bördighet kan förbättras.
Alvluckring öppnar nya kanaler för rötterna och vattnet
På kursen i Vahto demonstrerades hur den avluckrare som MTK-Vahto gemensamt anskaffat fungerar. Med en alvluckrare kan man bryta tillpackade skikt som bildats under bearbetningsskiktet. Det är viktigt att alvluckringen utförs under torra perioder, annars packas jorden i stället, och den eftersträvade nyttan uteblir.
Jarkko Storberg, vallodlingsexpert vid ProAgria Länsi-Suomi, rekommenderar att man genast efter alvluckringen sår en gröda med djupa rötter på åkern, till exempel höstraps eller råg.
– Då får du bästa möjliga effekt av alvluckringen, säger Storberg.
Alvluckring hjälper också på vall där det finns markpackning. Alvluckringen bryter igenom det täta markskiktet och öppnar nya kanaler för rötterna. När rotsystemet kan tränga ner i djupare markskikt förbättras kolinlagringen och vattenhushållningen.
– Växterna kan bättre utnyttja fukten i de djupa lagren under torrperioder, och under våta perioder kan vattnet bättre rinna ut i täckdikena, förtydligar Storberg.
I spannmål utförs alvluckring vanligen efter skörden när jorden är torr. I vall kan alvluckring göras när som helst under året bara jorden är torr. För alvluckring i vall lämpar sig bäst en typ av alvluckrare som bara litet söndrar åkerns yta.

Gamla täckdiken behöver underhåll
Täckdiken fungerar inte för evigt. Det kan samlas jord i rören som i värsta fall stoppar upp vattnet. I sydvästra Finland täckdikades åtskilliga åkrar på 60- och 70-talen. Nu är täckdikena i den åldern att de ofta behöver underhållas.
Det är sällan man ser särskilda maskiner för spolning av täckdiken på åkrarna, men det såg man vid den kurs som NTM-centralen i Egentliga Finland och ProAgria Länsi-Suomi ordnade. För att spola täckdiken behövs en spolningsmaskin och mycket vatten.
En stor rulle med böjligt rör sköts sakta in i täckdiket genom dess utlopp. Bredvid maskinen stod en stor tankkärra från vilken vatten pum-pades in i röret. Med god tur hittar man stockningen och kan skölja bort den med vatten. Ibland behövs vidlyftigare åtgärder för att förbättra åkerns vattenhushållning.

ProAgrias ekospecialist Heikki Ajosenpää säger, att man på 60-talet ofta täckdikade åkrarna för glest, och att det nu skulle vara bra att komplettera dikningen. Om åkerns struktur inte är i ordning är det sannolikt att ytvattnet inte kan rinna ner i täckdikena tillräckligt bra. I stället rinner regnvattnet ner i dikena längs ytan och utlakar samtidigt värdefull näring till vattendragen.
Planeringssladdning jämnar ut svackor på åkern
Svackor på åkerskiftena ger vanligen svag skörd, eftersom det ofta bildas pölar i svack-orna efter regn. På våren när sådden inleds är det vanligen vått i svackorna, och när man kör över dem packas marken ytterligare.
– Dåliga ställen blir hela tiden allt sämre, om man inte utför vissa korrigerande åtgärder, på-minner Heikki Ajosenpää från ProAgria Länsi-Suomi.
Det krävs arbete och rätt teknik för att avlägsna en svacka, men det lönar sig ofta att utföra plane-ringssladdning. I Pemar åskådliggjordes hur det går till.

Planeringssladdningen börjar med mätningar för att få noggranna uppgifter om åkerns höjd på hela skiftet. Vid kartläggningen kör man över åkern med tio meters mellanrum varvid maskinen mäter upp höjdpunkterna med hjälp av GPS-teknik.
– Maskinen räknar ut hur vattnet samlas på ett visst ställe och var det kan rinna bort. Det är em åtgärd man har nytta av och som öppnar nya möjligheter att få kontroll över ytvattnet genom att ytforma åkern, bekräftar Ajosenpää.
När kartan har ritats upp överförs den till maskinen varefter man börjar köra över åkern med en tillkopplad planeringssladd. Antti Uotila från Pemar-företaget FarmWorks berättar, hur anläggningen handleder traktorföraren i hytten.

– Röda fläckar på kartan visar att här ska jord tas bort och blå fläckar visar var jord behöver läggas till. Enligt det kör man. Om du försöker skala av tio centimeter på en gång klarar inte ens en stor traktor av det.