I Egentliga Finland görs satsningar på landsbygdssamhällenas krisberedskap

06.11.2025 15:14Egentliga Finland

NTM-centralen i Egentliga Finland har beviljat EU:s landsbygdsfinansiering även till ett gemensamt projekt mellan Leader-grupperna i Egentliga Finland, som heter Vi förbereder oss smart på landsbygden. I Egentliga Finland finns fem Leader-grupper som alla anställer en projektarbetare för sina egna områden.

Leader Ravakkas verksamhetsledare Ulla Kallio berättar att projektets mål är att förbättra beredskapen hos byar och bostadsområden på landsbygden att klara av eventuella störnings-, olycks- eller undantagssituationer.

– Målet är att få med landsbygdssammanslutningar i projektet som kan göra upp beredskapsplaner för byarna i samarbete med kommunerna. Vi erbjuder hjälp med att göra upp planerna och eventuella ansökningar om finansiering till exempel för investeringar som främjar beredskapen.

Projektet inleds med en kartläggning av utgångsläget i byarna.

– I vissa byar har man redan gjort väldigt mycket för saken, men variationen är stor. I varje by fortskrider man vidare utifrån behoven och önskemålen i byn.

Ett av projektets mål är att skapa samarbete och nätverk mellan byarna – även landsomfattande.

Projektområdet omfattar sammanlagt 31 kommuner, 415 byar och över 300 000 invånare.

– Alla intresserade kan delta genom att kontakta Leader-gruppen i sitt eget område, uppmuntrar Ulla Kallio.

Många exempel på beredskapsarbetet i byarna

Egentliga Finlands byaombud Tauno Linkoranta berättar att det i Egentliga Finlands byar redan vidtagits många slags åtgärder för att främja försörjningsberedskapen och beredskapen. Projekt kring dessa teman har även funnits tidigare och nu pågår ett gemensamt projekt för takorganisationerna för byarna i Egentliga Finland och Nyland, Keke tulee kylään – älykkään sopeutumisen yhteisöt Varsinais-Suomessa ja Uudellamaalla. Från Egentliga Finland deltar sju byar i projektet.

Enligt Linkoranta står byasäkerheten på två ben: å ena sidan är det trygghet i vardagen och gemensam omsorg, det vill säga mjuk säkerhet, å andra sidan är det gemensam beredskap för störnings- och krissituationer, det vill säga hård säkerhet.

– För gemenskapen är det viktigt att veta vilka som bor i byn. Vem som eventuellt är mest i behov av hjälp, och vem som kan vad. Vem har till exempel ett yrke inom hälso- och sjukvården, vem är skogsarbetare och vem kan reparera trasiga saker, räknar han upp.

Enligt Linkorantas erfarenhet har landsbygden i allmänhet relativt god beredskap att klara av många slags undantagssituationer.

– Många av husen på landsbygden värms upp med ved, har en egen brunn och en liten trädgård, alltså är man inte i knipa genast om strömmen går eller inte kan ta sig till butiken.

Många byahus har renoverats och utrustats med tanken på att de vid en eventuell kris kan fungera som någon slags beredskapscentraler.

– Till dem har man skaffat till exempel röjningsutrustning, hjärtstartare, aggregat och radioapparater.

Linkoranta påminner om att trots att beredskapsfrågor har börjat väcka allt mer intresse i byarna på grund av kriserna på sistone, är det ändå inte alls fråga om en ny sak.

– Redan 1933 konstaterade det finländska samhället att man inte kan sörja för brandsäkerheten i hela landet. På landsbygden offentliggjorde man FBK-systemet som fungerar genom samarbete mellan frivilliga och den offentliga sektorn.

 

EU:s jordbruks- och landsbygdsfinansiering stöder medlemsländernas jordbruk och landsbygd på ett sådant sätt att finansieringen också främjar försörjningsberedskapen och säkerheten. Med finansieringen främjas bland annat självförsörjning inom matproduktionen, krisberedskap hos samhällen på landsbygden samt viktiga grundläggande samhällsstrukturer, såsom bredbands- och energiinvesteringar.