Stödet hjälpte att utveckla vår by

Vuolijoki är ett före detta kommuncentrum med ett par tusen invånare i Kajana. På landsbygdsorten är mångas näring fast i Kajanalands mylla.

”När man på grund av jobbet inte kan vara längre än ett telefonsamtal bort, kan man inte åka till Barcelona eller Paris. Då måste man hitta på roliga saker i den egna byn”, säger byaktivisten Sirpa Lavikainen.

Och det är något som Vuolijokiborna kan. Vuolijoki, som år 2020 valdes till årets smartaste by i landsbygdsnätverkets tävling, har en motorverkstad för unga, en distansarbetsstation som beaktar alla sinnen och många slags evenemang.

”När vem som helst flyttar hit, frågar vi vad vill du, vad behöver du och vad kan du. Vi vill ta alla med i bygemenskapen”, säger Lavikainen.

Principen är att alla idéer är bra och värdefulla.

Grundidén är att byverksamheten är fri och utspridd. Man kan öppna munnen utan att genast hamna i en ledande roll. Man kan delta enligt egna önskemål. En annan princip är att alla idéer är bra och värdefulla.

När någon i bybaren får idén att göra en Travellers’ Guide -video om Vuolijoki, skapas det genast fem delar. En natt på utomhusmuséet? Vi testar! En skidtävling ännu under samma dag? Javisst!

De bästa idéerna föds från ett behov

Inför tävlingen Årets smartaste by förberedde man sig med ett tvåårigt projekt, vars idé var att utveckla byns gemenskapskänsla och livskraft, samt förbättra dragningskraften och hållkraften. Med hjälp av projektet kunde bybornas idéer prövas, och många av dem blev bestående.

Som exempel kan nämnas byns gemensamma vardagsrum, som uppfördes i en före detta bank och som fungerar med ellås, och där ortens pensionärer samlas på måndagar. Eller en distansarbetsstation som beaktar alla sinnen. Där finns ull från byns får och alpackor, en lokal konstnärs landsbygdsmålning och olika dofter som man kan välja mellan.

”Jag arbetar på distans där ibland fortfarande, fast jag bor 45 minuter bort i Kajanaland”, säger samhällsutvecklare Maria Helo som var chef för projektet.

Under projektets gång ordnade man 57 evenemang som besöktes av 3 600 människor. Talkotimmarna uppsteg till över 4 000.
Som en del av projektet skaffade man Lego Technic -robotar till byskolan och eleverna gjorde ett virtuellt besök till en italiensk by.

Ett före detta avloppsreningsverk förvandlades till motorverkstad, där unga kan meka med mopeder och rallybilar och köra körsimulator. Flickorna har egna turer, för att göra det lättare för dem att komma med.

Helo och Lavikainen säger att under Smart by -rubriken ryms all slags verksamhet, inte bara teknologi. Det viktigaste är att man gör nya saker och inte bara upprepar gammalt.

”Smart verksamhet kan se olika ut, bara utgångspunkten är de egna behoven. Hur man själv vill utveckla sin by”, säger Helo.

Aktivitet smittar

I början av projektet beslöt byborna att satsa särskilt på barnfamiljer, för barn och unga är Vuolijokis framtid, och man vill hjälpa dem att rota sig.

”Det bästa var att barnen var med lite överallt. Det var ett tecken på att vi hade lyckats”, säger Lavikainen.

Även traktens andra byar har aktiverat sig med egna projekt: det finns frisbeegolf, långfärdsskridskobana och fågeltorn. Landsbygdsfonden ger möjlighet att pröva på nya idéer med låg tröskel, och då blir det liv och rörelse ute på byn. Aktiviteten smittar och upprepas.

Folk engagerar sig när verksamheten känns personlig och betydelsefull.

”Jag minns fortfarande en tid när det kändes att man alltid skötte byföreningsjobben ensam. Nu är det ibland 15 gubbar igång med att frysa isbanans råkar.”

Enligt Lavikainen kräver byns aktiva utveckling risktagningsförmåga – det räcker inte med lotteriförsäljning. Men när det gällde motorverkstaden kände hon sig själv lite förskrämd, för fastigheten var värd tiotusentals euro och projektet innefattade också privatfinansiering.

Men eftersom det gäller den egna byns barn, har det inte funnits brist på varken talkoarbetare eller engagemang. Motorverkstaden har varit i gång i fyra år.

”Folk engagerar sig när verksamheten känns personlig och betydelsefull. När det inte är någon annan som kommer och gör. Barnen lär sig också att man kan ta tag i saker och man kan göra allt möjligt själv. På landsbygden har man annorlunda möjligheter att påverka sitt liv.”