Centralen för sockerbetsforskning testar nya metoder inom åkerodling

30.04.2026 09:40Egentliga Finland

Livskraftscentralen i Sydvästra Finland har beviljat EU:s landsbygdsfinansiering till Centralen för sockerbetsforskning för ett projekt där en åkerrobot, en arbetsdrönare och en bevattningsmaskin med bevattningsbom testas i sockerbetsodling. Forskare Sami Talola och fältmästare Arvo Ekman, som arbetar inom projektet, tror att alla tre maskinerna kommer att bli allt vanligare på finländska gårdar i takt med att kunskapen och erfarenheterna ökar.

Projektets resultat kommer att gagna särskilt odlare i Sydvästra Finland, eftersom odlingen av sockerbeta är koncentrerad till detta område. När ny teknik testas inom sockerbetsodlingen genereras samtidigt kunskap som också kan utnyttjas i fråga om andra grödor.

Resultaten från projektet publiceras i tidningen Juurikassarka samt i andra facktidskrifter. De ska också presenteras på evenemanget Maataloustieteen päivät (Lantbruksvetenskapliga dagar) och vid fältdagar som projektet ordnar. En fältdag öppen för allmänheten ordnas vid Centralen för sockerbetsforskning i Pemar den 1 juli. Då presenteras bland annat åkerroboten, arbetsdrönaren och bevattningsmaskinen samt de erfarenheter och resultat som inhämtats inom projektet.

Åkerroboten kan arbeta även nattetid

Den danska åkerroboten FarmDroid FD20 som projektet testar har visat sig vara mycket lovande. Den kan programmeras för sådd, ogräsbekämpning och sprutning av växtskyddsmedel.

Roboten använder mycket exakt positionsdata och kräver därför en egen RTK-station.

– Signalens räckvidd är upp till 10 km, och roboten minns varje sått frö med en centimeters noggrannhet. Det bästa med roboten är att den drivs med solenergi och fungerar så självständigt att man kan lämna den att arbeta även över natten. När arbetet är klart skickar roboten ett meddelande till mobilen, berättar Sami Talola.

Mekanisk rensning kan göras både mellan raderna och i själva raden, eftersom roboten förstår att undvika de plantor den själv har sått.

– Mekanisk bekämpning är en intressant möjlighet för att minska användningen av växtskyddsmedel. Om ogräs blir resistenta eller om växtskyddsmedel inte längre finns tillgängliga, kan mekanisk bekämpning vara en lösning, säger Talola.

Enligt Arvo Ekman har de bästa resultaten ändå uppnåtts genom att kombinera mekanisk bekämpning och precisionssprutning.

– Om avståndet mellan raderna är 50 cm vid sockerbetsodling kan vi spruta bekämpningsmedel på en 10 cm bred remsa över grödan och samtidigt mekaniskt rensa området mellan raderna.

Anskaffningspriset för den robot som testas inom projektet, inklusive tilläggsutrustning, är cirka 100 000 euro. I Finland finns tills vidare endast ett fåtal sådana robotar, medan antalet globalt redan uppgår till cirka 500.

En av åkerrobotens stora fördelar är dess låga vikt jämfört med andra lantbruksmaskiner. Roboten väger endast cirka 1 000 kg. En utmaning är däremot att flytta den. Om skiftena ligger långt från varandra kan transporterna vara arbetskrävande.

Talola och Ekman uppskattar att robotar i framtiden kan vara en lönsam investering särskilt för stora gårdar där avstånden mellan skiftena är korta.

Drönare är bra hjälpmedel vid precisionsodling

Arbetsdrönaren Agras T50 som testas inom projektet kan användas för spridning av t.ex. utsäde, gödselmedel eller växtskyddsmedel. Drönaren kan bära en last på upp till 50 kg och lämpar sig därför särskilt väl för olika former av precisionsbehandling. Med drönaren kan man nå åkern även när marken inte kan bära tunga lantbruksmaskiner och den kan flyga direkt till behandlingsområdet, t.ex. över diken, så länge som operatören har drönaren inom synhåll.

Nackdelen med arbetsdrönaren är den korta flygtiden. Med ett batteri flyger den cirka tio minuter, varefter batteriet måste bytas och laddas. Dessutom tar det tid att fylla på behållaren. För dessa åtgärder har drönaren en egen servicevagn.

– Om avsikten är att t.ex. sprida 400 kg per hektar är drönaren inte det bästa alternativet, men vid behandling av små områden eller mängder är arbetskapaciteten konkurrenskraftig jämfört med traktor, berättar Arvo Ekman.

Projektet använder även en liten drönare för att först kartlägga hela åkern och bedöma var åtgärder behövs.

– Därefter överförs arbetskartan via dator till arbetsdrönaren, som behandlar endast de områden där det behövs. Med denna metod sparar vi tid, medel och miljön, förklarar Ekman.

Inom projektet testas olika flyghastigheter och flyghöjder för att optimera nyttan av arbetsdrönaren. Dessutom testas tallriksspridare och sprutförsök görs så fort projektet får tillstånd för försök med spridning av växtskyddsmedel från luften.

– Vid testning av sprutans spridningsjämnhet använder vi vattensensitivt papper som visar spridningsbilden. På så sätt ser vi om fördelningen är tillräckligt jämn. Förhoppningen är att drönarens rotorer vid rätt flyghöjd ska pressa luften nedåt så att även bladens undersidor behandlas, säger Sami Talola.

I Finland används redan ett fåtal arbetsdrönare inom jordbruket, men större erfarenhet finns inom skogsbruket. Drönaren och dess servicevagn kostar tiotusentals euro.

– Med tanke på priset och kraven på flygtillstånd för specialkategori m.m. tror jag inte att arbetsdrönare av detta slag snabbt blir vanliga på enskilda gårdar. Däremot kan de vara ett potentiellt verktyg för entreprenörer och då kan flera gårdar kan dra nytta av samma drönare, funderar Talola.

Bevattningsmaskinen hjälper åkrar som lider av vårtorka i Sydvästra Finland

Vårtorka är ett verkligt problem i Sydvästra Finland.

– Vid kusten går regnen ofta förbi på våren och då får vi vårtorka. Torkan gör skörden mindre och leder till ett sämre utnyttjande av näringsämnen. Därför lönar det sig att testa olika bevattningssystem, förklarar Sami Talola.

Kanonspridare används redan i viss mån, särskilt på gårdar med specialgrödor, men de kräver ofta för högt tryck. Den bevattningsbom som testas inom projektet kan arbeta med lågt tryck och ger så fina droppar att inte ens torr lerjord får skorpa på ytan.

Testningen inleddes förra sommaren och arbetet fortsätter i år.

Anskaffningsvärdet för maskinen jämte stamledningar, vattenrör och pump överstiger 50 000 euro. Kostnaden varierar beroende på maskinens tekniska utrustning och hur lång vattnets transportsträcka är.

– Här kan vi ta vatten från Pemarviken och Pemarån, så vägen är inte lång. Dessutom är sockerbeta en gröda som tål bräckt vatten. Det vatten som vi använder har en varierande salthalt och lämpar sig därför inte för alla grödor, men betan klarar en viss salthalt, berättar Talola.

Förutom bevattning av sockerbeta testas maskinen även för groningsbevattning av samodlingsväxter. Sockerbetan trivs bra i sällskap av t.ex. vitklöver eller humlelusern, som skyddar marken och fixerar kväve. Dessa växter gror dock dåligt vid torra vårförhållanden.

Den nya tekniken utvärderas av Arbetseffektivitetsföreningen

Arbetseffektivitetsföreningen (Työtehoseura) är samarbetspartner i projektet. Föreningens uppgift är att se på effektivitet och ekonomi och utifrån det bedöma vilka maskiner som det på gårdarna lönar sig att skaffa för vilka arbetsmoment.

Villkoren för EU:s landsbygdsfinansiering påverkar också kostnadseffektiviteten. Under programperioden 2023–2027 kan finansiering inte beviljas för bevattningssystem, men när det gäller andra maskiner kan man fråga om stödmöjligheterna hos livskraftscentralen eller Leader-gruppen på det egna området.