EU vill underlätta delning av jordbruksdata

Livsmedelsverkets ledande expert Kirsti Tuumi deltar aktivt i beredningen av EU:s kommande finansieringsperiod och främjandet av digitaliseringen.

– Nästa steg i digitaliseringen av jordbruksförvaltningen är inte ett nytt system, utan att informationen flödar smidigt och vid rätt tidpunkt mellan olika aktörer, sammanfattar hon.

Europeiska kommissionen talar om En uppgift en gång-principen (the once-only principle).

– Om en jordbrukare en gång har rapporterat något, är målet att samma uppgift inte ska behöva efterfrågas igen i stödprocessen och inte heller därefter, till exempel för forskningsändamål. Förhoppningen är att byråkratin ska minska, förtydligar Tuumi.

I praktiken kan principen genomföras om jordbrukarna ger tillstånd till delning av jordbruksdata och om systemen utvecklas så att de kan kommunicera med varandra. I framtiden kommer kommissionen förplikta medlemsländerna att se till att datan är interoperabel. Därför inleds en kartläggning av interoperabilitetens nuläge även i Finland.

– Vi har en lättare situation än många andra medlemsländer, eftersom vi i Finland endast har ett basskiftesregister, ett system för behandling av jordbruksstöd och ett system för utveckling av landsbygden. Men det spelar egentligen ingen roll om det finns ett eller tio system, utan det avgörande är att informationen är av hög kvalitet, väl beskriven och att den är lätt att hitta. Informationen ska vara interoperabel och användbar.

Till vem delas informationen?

Om jordbruksdata blir interoperabel och lättare att dela, vem kommer då att få tillgång till dem? Kirsti Tuumi svarar:

– Till exempel livsmedelsförädlare är intresserade av jordbruksdata. Odlingsuppgifter behövs till exempel för att utforma olika hållbarhetsmål. Livsmedelsmarknaden kan utvecklas i en riktning där konsumenter i framtiden vill köpa till exempel precisionsodlad mat. I sådana situationer kan man få marknadsfördelar av att dela data.

För närvarande vill till exempel svenska tillverkare av havremjölk inte köpa havre från Finland, eftersom deras hållbarhetsindikatorer skulle gå minus på grund av brist på information.

– Största delen av Finlands åkrar är dock av mycket hög kvalitet med tanke på hållbarhetsmålen. Om uppgifterna kunde delas skulle havre tryggt kunna köpas från de producenter som kan styrka detta.

Livsmedelstillverkarna får redan nu information från sina egna kontraktsodlare, men man har varit tvungna att skapa dyra bilaterala gränssnitt för denna dataöverföring.

– Kommissionen har en idé om att om data kan röra sig utan dyra gränssnitt kan även mindre företag få möjlighet att utveckla sina tjänster. Med hjälp av jordbruksdata skulle man till exempel kunna utveckla ett nytt ledningsverktyg eller en Hay Day-liknande vy över sina egna skiften.

Även de politiska beslutsfattarna behöver jordbruksdata för att bedöma konsekvenserna av sina beslut. Dessutom är det föremål för forskarnas intresse. I en föränderlig värld behövs data allt snabbare och med högre precision.

Att dela information skulle också vara till hjälp för jordbrukaren

Kommissionen vill stödja informationens rörlighet för att utveckla hela livsmedelskedjan.

– Det finns också mycket annan data kring jordbruket än det som vi samlar in vid myndigheten. Till exempel rör sig information i dagsläget från början av kedjan mot handeln, men inte i motsatt riktning. Om primärproduktionen får data från handeln kan det hjälpa jordbrukaren att fundera på vad det lönar sig att odla följande år och med vilka produktionssätt.

Gårdens jordbruksdata kan redan nu berikas med till exempel väderdata eller jordmånsdata. På så sätt kan man göra olika analyser till exempel som stöd för styrningen av gården.

– Framöver kan jordbruksdata också användas i beslut om stödvillkor, vilket förhoppningsvis leder till en situation där stöd inte baseras på pappersliknande planer, utan i stället till exempel på ett analysresultat som bygger på flera datakällor.

Mot en rättvis dataekonomi

När man planerar för ett smidigare informationsflöde är det viktigt att beakta frågan både ur den som lämnar ut informationens och den som tar emot informationens perspektiv. Målet är en rättvis dataekonomi för alla parter.

– Den information som jordbrukaren lämnar ut kan endast delas med jordbrukarens samtycke och det är viktigt att hen förstår vad hen ger sitt samtycke till. Om det i avtalet fastställs att data får vidareförädlas och säljas vidare, lönar det sig att överlåta informationen mot vederlag. Jordbruksdata är värdefulla till exempel med tanke på försörjningsberedskapen och marknaden och därför borde jordbrukaren dra nytta av att dela den.

Tuumi ser inga stora risker med att dela data.

– Om data till exempel lämnas ut för forskning och forskningen drar slutsatser utifrån den, finns det egentligen inget som kan gå fel i det. Men när det gäller personuppgifter måste man vara noggrann, precis som i övrigt. På samma sätt bör man hålla sina egna affärsidéer för sig själv för att behålla sin konkurrensfördel. Om vi får några varnande exempel försöker vi berätta öppet om dem.

Ur mottagarens och användarens synvinkel betonas en noggrann beskrivning av uppgifterna.

– Om man till exempel talar om ett basskiftes areal måste man veta om man talar om den areal som jordbrukaren uppgett, den areal som konstaterats vid övervakningen eller den areal som utretts som slutresultat av digitaliseringen. Detta kräver mycket noggrant fotograferingsarbete i framtiden.

Ett gemensamt europeiskt dataområde och enhetliga gårdssignum är under utveckling.

Livsmedelsverket deltar i flera utvecklingsprojekt tillsammans med Naturresursinstitutet och Data Space Europe Oy. Till exempel inom projektet Common European Agricultural Data Space (CEADS) utvecklas ett gemensamt europeiskt dataområde för jordbrukssektorn.

– Där utvecklas ett rättvist och etiskt dataområde mellan informationsleverantörerna och mottagarna, där man spelar med gemensamma regler för en rättvis dataekonomi. Dataförmedlingen i dataområdet hanteras av en dataförmedlingstjänst som inte lagrar någon data. Målet är att det ska fungera som en telefonoperatör som överför samtal men inte lyssnar eller sparar dem.

Finland har också kommit med i Edic-konsortiet (European Digital Infrastructure Consortium), där man till exempel skapar ett paneuropeiskt digitalt gårdssignum.

– För närvarande har alla medlemsländer olika gårdssignum. Det skulle till exempel vara lättare att följa upp djurens eller spannmålspartiernas rörlighet eller verifiera deras ursprung om alla hade ett likadant digitalt gårdssignum. Därefter skulle nästa steg vara en enhetlig skiftesbeteckning. Jord- och skogsbruksministeriet och Naturresursinstitutet deltar i projektet i dess inledningsskede.