Åland 2026 - aktivatorerna söker i kristallkulan och en gemensam väg framåt

Åland 2026 – aktivatorerna söker i kristallkulan och en gemensam väg framåt

Det årliga mötet för aktivatorerna har återigen infallit. Mötet ger Fiskeleader aktivatorerna, som arbetar på olika håll i Finland, möjlighet att stanna upp en stund mitt i vardagen och de utmaningar som finns i den egna regionen, utbyta erfarenheter och diskutera aktuella frågor inom Fiskeleader-verksamheten. Samtidigt blickar vi lite längre framåt: vilka riktmärken och gemensamma riktningar behöver nätverksverksamheten i framtiden?

Den här gången förde höstens start aktivatorerna till Åland. Tio aktivatorer från Finska Fastlandet hann samlas i Åbo för den gemensamma resan.

Färjor, skärgård och fiskodling

Den första resdagen gick längs skärgårdens slingrande vägar och färjeförbindelser. Våra kroppar, trötta efter en solig resdag, fick välbehövlig påfyllning och vila på Brändö Bike & Bed. Resan stannade ändå inte halvvägs enbart på grund av energibristen efter färderna. I nästa dags program stod nämligen ett studiebesök till Brändö Lax och dess fiskodlingsverksamhet, med produktions- och logistikchef Janne Heijari som värd.

Förmiddagen tillbringade vi på boendet med frukost och planering av den Nationella fiskeriverksamhetens framtid. När morgonens arbete var gjort,  begav vi oss till Brändö Lax. I vackert väder tog företagets andra odlingschef, Henri Hellström, oss ut till nätkassarna för att visa hur fiskodling i skärgården ser ut i praktiken. Företaget har redan varit verksamt i 42 år.

”Vad vill ni höra om?”

Frågan var en tydlig signal till aktivatorerna, som stod och gungade på matningsflottens däck: nu fick man fråga precis vad som helst.

Och frågor blev det.

Samtalet tog snabbt fart när gruppen i solskenet började vrida och vända på frågor om fiskodling, miljö, produktion och branschens framtid. Det är just för sådana öppna samtal som de här besöken görs.

Norsk ingenjörskonst och lite kraftigare dofter

Mitt i den virvel av diskussioner som de öppna frågorna hade satt i gång styrdes båten mot en av kassarna. Vid dess sida hördes ett jämnt surr från ett prov på norsk ingenjörskonst – ackompanjerat av ganska kraftiga dofter.

Manövern och uppmaningen att stiga ombord på en stålfotte med ett formspråk som förde tankarna till sovjettiden tystade ändå inte aktivatorerna. Tvärtom. Serviceflotten Aquafenix fylldes snart av ögon och näsor med nästan val-lik känslighet.

Kompressor, rör och löpande band.

Det handlade om en flytande suganläggning som testas för att minska näringsutsläppen från fiskodlingen. Ett rör som går ner till kassens botten suger upp både de boendes avlagringar – läs: avfall – och de fiskar som gjort sin sista fenrörelse innan de hunnit fram till nästa steg i produktionskedjan.

Verkligheten med kassarna, som är ordentligt förankrade i havsbottnen, och doften av sediment skapade en tydlig kontrast till det vackra skärgårdslandskapet där sommarens sista solstrålar speglade sig runt omkring oss.

När vi färdades tillbaka mot fast mark och luktsinnet så småningom återhämtade sig, fanns ändå något mer väsentligt kvar i tankarna.

Även den här jämnt surrande stålkonstruktionen, som verkade trotsa fysikens lagar, är resultatet av många skickliga ingenjörers arbete. Den är ett konkret försök att lösa de utmaningar som hör samman med fiskodling och vattenmiljön – och samtidigt ett svar på den uppriktiga oro för miljön som många fiskälskare känner.

Liknande utvecklingsarbete ser man allt oftare omkring sig. Fiskerinäringens framtid byggs inte bara av ord, utan också av att man söker lösningar på problem, testar dem och vågar pröva dem i praktiken.

Och kanske är just detta en av de viktigaste behållningarna med aktivatörsnätverkets möten: när olika människor, regioner, erfarenheter och perspektiv möts, uppstår nya frågor – och i bästa fall också nya svar.

Från havet till land – och till kunden samma dag

Fisken blir ändå inte kvar i havet och väntar på nästa skede, utan produktionskedjan fortsätter målmedvetet på land.

Vid beredningsanläggningen mötte vi en helt annorlunda, men minst lika imponerande sida av fiskodlingens vardag. Där man ute till havs följer tillväxt, utfodring och vattenförhållanden, är det på land effektiv logistik, hygien, kylkedja och noggrant tajmat arbete som avgör.

Under ledning av produktions- och logistikchef Janne Heijari fick vi en heltäckande bild av Brändö Lax verksamhet: hur fisken växer i havet, tas upp till land, hanteras och packas samt hur den går vidare till kunderna. Fisk som tas upp ur havet på morgonen kan redan samma dag vara på väg till kunden. Det är en imponerande kedja där varje del måste fungera vid exakt rätt tidpunkt.

Precis som till havs blev ingenjörskonsten synlig även på land. Maskiner, transportband, kyllösningar och detaljer i arbetsflödet väcker kanske inte vid första anblick samma diskussion som fiskarna i kassarna eller minskade näringsutsläpp, men deras betydelse är stor. De möjliggör kvalitet, effektivitet och att fisk som odlats i skärgården kan nå konsumentens bord färsk.

Utmaningar finns det också gott om. Fiskodlingen är beroende av havet, vädret, produktionens lönsamhet, miljötillstånd, marknaden och fungerande transportförbindelser. I skärgården är möjligheten till företagsverksamhet samtidigt ett livsvillkor för en levande skärgård: för att människor ska kunna driva företag, arbeta och bo där året runt behöver skärgårdsfärjorna betjäna invånare och företag på ett tillförlitligt sätt. Utan fungerande förbindelser rör sig varken människor, råvaror eller produkter – och då kan skärgårdens livskraft inte bestå.

Samtidigt måste branschen ständigt svara på frågor om miljökonsekvenser, djurvälfärd och ansvar. Svaren finns inte i en enskild maskin eller innovation, utan i långsiktigt utvecklingsarbete genom hela kedjan.

Under dagen blev det tydligt att fiskodling inte bara handlar om fisk i en nätkasse eller filéer i butikens disk. Det handlar om kunnande, människor, teknik, havet och arbetet på land som en och samma helhet. Kanske var det just därför besöket stannade kvar i minnet: i skärgårdens fiskerinäring formas framtiden samtidigt till havs, på land och i transporterna på väg till kunderna.

Efter besöket styrde vi åter ut till havs. Skärgården visade sig från sin allra bästa sida när resan fortsatte från Torsholma mot Hummelvik och fasta Åland. Smidigheten i skärgårdens trafik överraskade aktivatörerna från fastlandet positivt: färjorna kom och gick enligt tidtabell, servicen fungerade utmärkt och bussförbindelsen till Mariehamn blev pricken över i.

Framme vid hotellet samlades vi till en gemensam middag. Det vi sett till havs, på land och i produktionen började så småningom falla på plats i tankarna – och samtalet flödade, både om saken och vid sidan av den.

Blicken mot nästa våg – Nästa Våg-seminariet

Följande morgon stod Nästa Våg-seminariet på programmet. Seminariet samlade aktörer inom fiskerinäringen, experter och utvecklare. Dagen bjöd på många perspektiv på hur fiskerinäringen kan förnyas, stärkas och hitta nya möjligheter i en föränderlig verksamhetsmiljö.

Seminariet inleddes av Ålands landskapsregering. Därefter presenterade Robert Tallberg och Joan Granqvist från Nylands Fiskarförbund initiativet Ny Grund. Johan Mörn och Mikael Lindholm granskade i sin tur fiskerinäringens framtid på Åland ur ett lokalt perspektiv. I början av dagen hördes också Viktor Erikssons anförande om Fiskeleaders roll i den lokala utvecklingen i skärgården.

På eftermiddagen fördjupade man sig i några av fiskerinäringens stora framtidsfrågor. Niklas Ulenius från Ålands landskapsregering lyfte fram generationsväxlingarna inom fiskarkåren och behovet av förnyelse i branschen: hur får man nya aktörer till fiskerinäringen, och hur kan befintlig kunskap föras vidare?

Marica Andersson, doktorand vid Göteborgs universitet, behandlade hållbarheten i fiskfoder och möjligheterna att använda alger i regnbågsforellens foder. Anförandet påminde om att man söker lösningar på fiskodlingens miljökonsekvenser både till havs, i foderkedjan och i produktionens olika skeden.

Marina Nyqvist från Österbottens Fiskarförbund berättade om möjligheterna med nya produkter från havet. Marie Kellgren från Marthaförbundet lyfte i sin tur fram Smartfisk-tänkandet: hur mindre utnyttjade fiskarter kan ses som en resurs och bli en del av matkulturen, nya produkter och en hållbar vardag.

Joel Lindholm, Magnus Hanstén och Nemo Seafarms presenterade Baltic Biostimulants-projektet. I deras anföranden undersöktes havets möjligheter som källa till nya råvaror och lösningar. Nina Saarnio från Livskraftscentralen presenterade en vision för en hållbar och livskraftig blå näring.

Dagen avslutades med en diskussion som Kaj Mattsson ledde om behovet av en resiliensgrupp för kustens fiskerinäring. Försörjningsberedskapen blev en konkret fråga: hur tryggar vi fiskets verksamhetsförutsättningar, kompetens, logistik och tillgången till inhemsk fisk också under föränderliga och osäkra förhållanden?

Dagen stärkte tanken om att fiskerinäringens framtid inte är en fråga för en enskild aktör eller region. Den byggs genom samarbete över landskaps- och nationsgränser, genom modiga försök och genom förmågan att se havet samtidigt som livsmiljö, arbetsplats, matbord och gemensamt ansvar.

Cirkeln sluts – från Åbo via Åland till Helsingfors

Resans sista färd över havet, tillbaka mot Finska Fastlandet, började med många nya tankar i bagaget. Det vi hade sett, hört och upplevt under dagarna gav nya perspektiv på fiskerinäringens möjligheter, utmaningar och framtid – och framför allt på betydelsen av samarbete.

Fiskeriaktivatorerna tackar Åland för det varma mottagandet, de intressanta besöksmålen, de öppna diskussionerna och det givande Nästa Våg-seminariet. Åland bjöd också på genuin närmat när den är som bäst: på Brändö fick vi smaka lokalt odlad fisk, och under Nästa Våg-seminariet serverades lokalt fångad gädda och gös. Den smakrika och omsorgsfullt tillagade fisken påminde oss konkret om vad hela branschen i slutändan handlar om – havet, kunnandet och möjligheten att njuta av mat som producerats nära.

Från resan genom skärgården tog vi med oss mycket mer än minnen: nya bekantskaper, idéer och värdefull näring för det fortsatta arbetet.

Södra Kustens Fiskeleader, fiskeriaktivator Riku Mesiniemi och Skärgårdshavets Fiskeleader, fiskeriaktivator Mona Heijari