Sydvästra Finland vill bli topproducent av färska bär genom ett prisbelönt projekt

20.06.2023 09:42Egentliga Finland, Satakunta

ProAgria Länsi-Suomi och Naturresursinstitutet fick fira sitt betydelsefulla projekt och goda samarbete på Egentliga Finlands landsbygdsgala då de fick ta emot priset för programperiodens mest betydelsefulla utvecklingsprojekt. Priset togs emot av Minna Pohjola, sakkunnig inom bärproduktion vid ProAgria, och Saila Karhu, forskningsprofessor vid Naturresursinstitutet.

Inom det interregionala Laatumarja-projektet som upphör hösten 2023 har bärodlingens produktivitet och lönsamhet höjts i Egentliga Finland och Satakunta. Sydvästra Finland producerar redan en fjärdedel av alla jordgubbar i hela Finland och odlingskurvorna för buskblåbär pekar också brant uppåt. På området finns för närvarande närmare 300 bärgårdar som gagnats av projektet. Projektet har också haft en effekt på riksnivå eftersom projektets webbinarier har varit öppna för alla.

Bättre resultat med kunskap

Projektet inhämtade nya forskningsdata för företagarnas behov. Genom olika gårdsförsök och jordmånsanalyser fick odlare kunskap om hur de skulle kunna göra produktionen effektivare på sina gårdar. Inom projektet testades nya produktionssätt och det undersöktes också nya sorter som importerats ända från Kanada.

– Vår projekttid tänkte ta slut mitt i då processen var så lång. För det första tog det sin egen tid för jordgubbarna att korsa Atlanten. Sedan undersökte Livsmedelsverket sorterna och först efter det kunde vi börja testa dem vid Naturresursinstitutet. Förra sommaren fick vi redan de preliminära kvalitetsdefinitionerna klara och nästa sommar får vi de slutliga uppgifterna då vi ser hur plantorna har klarat vintern, berättar Saila Karhu.

Bland de nya sorterna har det redan hittats potentiella konkurrenter till de sorter som nu odlas i Finland.

– Under testerna funderade vi t.o.m. på om jordgubbar kan vara för söta, säger Karhu glatt.

I fråga om jordgubbar har smaken första prioritet, för det är smaken som avgör om kunden köper samma sort på nytt. Det är också med smaken som inhemska jordgubbar konkurrerar med importbär och andra delikatesser.

 

 

Under projekttiden skedde en klar ökning av tunnelodling

Projektet gav också ny information om vilken betydelse tunnelodlingen kan ha och vilka möjligheter den kan ge. I Sydvästra Finland har odlarna haft svårt att få tillstånd för säsongstunnlar och därför startade projektet med att söka verktyg för att tunnlarna ska kunna planeras så att jordbrukslandskapet bibehålls så tilltalande som möjligt.

– T.ex. kan tunnlarna placeras nära driftscentrum och hellre i samma riktning som man mest tittar än andra vägen för då går man miste om så lite som möjligt av landskapsvyn, förklarar Saila Karhu.

– Odlaren kan också kompensera för den förlorade utsikten på något annat sätt, t.ex. med hjälp av planteringar eller genom att öppna nya områden för rekreationsbruk, fortsätter Minna Pohjola.

Att odlingsverksamheten utvecklas får visserligen synas i landskapet, men projektet har fått odlarna att inse från hur många olika håll deras åkrar betraktas och hur viktigt landskapet som åkrarna bildar är för människorna.

Tunnelodlingen har ökat klart under projektet, särskilt i Egentliga Finland. Tunnelodlingen av jordgubbar i Egentliga Finland uppgick år 2019 till 9 hektar och år 2022 till t.o.m. 28 hektar. Också antalet hektar som tunnelodling av hallon idkas på har mer än fördubblats under samma period.

– I hela Finland är odlingsytan för hallon på friland ca 350 hektar och odlingsytan för hallon i tunnel 38 hektar. Ändå kommer det mer hallon från tunnlarna än från friland, eftersom produktionen är mycket effektivare i tunnlarna, kommenterar Pohjola statistiken.

Odling i tunnlar belastar inte miljön mer än vanligt och det går att använda sig av biologiskt växtskydd. Vid odling i tunnel kan man få samma skörd från ett betydligt mindre område och det är också möjligt att förlänga skördetiden betydligt i båda ändorna. Tunnelodlingen blir också effektivare av att man kan plantera bärplantorna direkt i plockningshöjd.

Däremot är det svårt att jämföra smaken, för i regel odlas det andra sorter i tunnlar än på friland. Under projektet gjorde Naturresursinstitutet ändå jämförelser där samma hallon odlades både i tunnel och ute.

– Utgående från doft, smak och utseende kunde man inte avgöra vilka bär som hade odlats i tunnel och vilka bär som odlats på friland, berättar Karhu om resultaten.

Även om tunnelodling ökade märkbart under projektet, tror Pohjola att det största steget ännu inte har tagits.

– Investeringskostnaderna har nu stigit så pass mycket att nya tunnlar byggs först efter väldigt noggrant övervägande. Det skulle säkert byggas mer tunnlar om situationen i världen vore en annan.

Jordgubbe, buskblåbär, hallon och vinbär

I projektet fokuserades på jordgubbar, hallon, buskblåbär och vinbär. Särskilt den ökade odlingen av buskblåbär är tydligt och klart en följd av projektet.

I projektet har det gjorts försök med Cordon-beskärning av vinbär där busken stöds så att den börjar växa uppåt på samma sätt som vinrankor.

– Med Cordon-beskärning får man större och stiligare klasar som passar väl t.ex. i konditoriprodukter. När klasarna är felfria, får man också ett bättre pris för skörden, förklarar Saila Karhu.

Projektet följde också med utvecklingen av honungsbärets, dvs. blåtryets popularitet. Honungsbäret är format som en rektangel och är några centimeter långt. Till sin smak påminner det om blåbär, hallon och vinbär.

Sydvästra Finland siktar på att bli topproducent

Redan i projektets namn sägs det att Sydvästra Finland har som mål att bli det främsta området inom bärproduktion i Finland. Hur nära målet är man?

– Än så länge kan vi inte direkt påstå att vi är den största producenten, men vi är på rätt väg. Det har skett en omfattande utveckling på området, särskilt i Egentliga Finland. I Satakunta är tillväxten mer måttlig för där finns färre producenter och gårdarna är mindre, svarar Karhu.

Projektet genomfördes vid en gynnsam tidpunkt för bärgårdarna har haft en stor brist på arbetskraft.

– Först påverkades tillgången till arbetskraft av corona och nu av kriget. Därför visar gårdarna nu ett särskilt stort intresse för alla åtgärder som kan effektivera produktionen, konstaterar Pohjola.